Kommentar till en bild

Han blickade ut mot havshorisonten i öster. Långt långt där borta låg Sverige; Sverige fädernesland, moderland, systerland, goda vännersland… Lyss till den granens susning vid vars rot ditt bo är fäst, osv., osv. Ja, vill säga, han hade läst att det var så, lärt sig i skolan, att bortom detta Karibiska hav, bortom denna väldiga Atlant, där låg Europa, och i nordvästra delen av detta Europa hans hem, där barn han lekt. Eller kanske var det något teveprogram som inympat idén hos honom, och många andra (de flesta nu för tiden, utan överdrift sagt): att jorden var rund som en boll, att om man överfor oceanerna och bevandrade de landområden man eventuellt stötte på, när man gick iland någonstans, från kant till kant, så skulle man till slut komma tillbaka till utgångspunkten, till den plats man startat (men då från andra hållet).

Men kunde man verkligen förlita sig på allt detta? Borde inte envar allvarligt syftande man och kvinna själv förvissa sig om sannfärdigheten i så grundläggande påståenden?

För ärligt talat, det fanns ingenting, absolut ingenting, som ens antydde att det skulle kunna finnas ett Sverige långt där ute bortom vågorna vid horisonten. Vatten, bara himmel och hav var vad man kunde se. Och färgen, detta grön-turkosa, inte var det något man plägade finna i den svenska naturen särskilt ofta. Någon gång långt ute på västkusten kanske, men men men… Det var ju mörkgrön granskog som gällde framför allt; tråkigt, mörkt och tråkigt, men ack så kärt… Och den som djärvdes påstå att en faluröd liten stuga med vita knutar plötsligt skulle dyka upp bortom denna skummande havshorisont torde väl spärras in å mentalanstalt fortast möjligt, tror ni inte? Jovisst, visserligen, blå himmel, likt den här välvde sig över havets dyningar, förekom förvisso i Sverige, till och med å västsidan av sydsvenska höglandet, men sällsynt, ack så sällsynt.

Och han kände med ens hur han stärktes i sin övertygelse: Det cirkumglobära projekt han utsatt sig för de senaste fem och en halv månaderna måste fullföljas! Om detta får icke råda skuggan av ett tvivel! En halv månad återstod, andra halvan av mars månad. Den skulle han ägna åt att försöka överkorsa detta hav, evad och eho som än måtte uppdyka å andra sidan.