Det är den kritiska dagen idag; som jag varit nervös för en hel månad. Den först bokade båten från Hongkong till Auckland, Nya Zeeland, blev ju inställd. Den andra skulle gå tidigare härifrån H.K., varför tidsschemat blev knappt. Jag kom hit först igår, och idag skall alltså båten gå. Om den hade varit tidigare, före sitt tidsschema, så hade troligtvis hela jordenruntprojektetutanattflyga gått i stöpet.
Nu är det i alla fall så, att Mr Allan Lee lovat att komma och hämta mig vid mitt "hotell", och köra mig till båten. Fartyget, Aglaia, är enligt nätet något försenad, men skall anlända H.K. kl 10.30 idag, lämna ikväll kl 23.30. Mr. Lee har också lovat att hjälpa mig med tullformaliteter och annat, allt för det facila priset av 100 USD. Hoppas Mr. Lee håller vad han lovat...
Det var lite chockartat att komma hit till den gamla engelska kronkolonin (numera del av Kina med någon självständighet) igår, inte minst för att det var 30 grader varmt. På tåget körde de med luftkonditionering antingen det behövdes eller inte, så jag kom rätt ut i hettan. Lägg därtill en sjuhelvetes trafik och massa människor... ja, Hongkong är verkligen en stad med puls.
Jag utnyttjade min korta tid i staden igår till att ta en promenad längs Nathan Road (där mitt logi ligger) ner till Star Ferry Quay (Tsim Sha Tsui på katonesisk kinesiska). Där kunde jag strosa omkring och titta på utsikten tvärs över det smala sundet till själva Hongkong-ön, från Kowloon, där jag alltså bor. Solnedgången i den ljumma härliga värmen (minusgraderna i Mongoliet långt borta) var en ren njutning. Tog färjan över sundet, tog en kall Carlsberg på andra sidan, och åkte tillbaka igen. Här hade funnits mycket mer att göra, men det får bli en annan gång. För nu är det ju båten som gäller...
If you don’t hear from me for a while
it’s because I’m sailing the great ocean
If I seem a little muddled and absentminded at times
it’s because I’m lulled by the big waves
If I do not always catch what’s going on
it’s because the wind is playing with my hearings
blowing away the serious stuff
leaving the seemingly not matter so much
to play around with
If I seem a little lost at times
it’s because I don’t know exactly where I am
just that I am somewhere way out
on the wide blue plains
If I wander about in the moonlight every now and then
it’s because I’ve finally set free
the albatross in me
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar