Fifty shades of green

Vet inte, det måste väl va nåt fel på mej... Det är så, förstår ni, att jag aldrig kan se mig mätt på genomlysta, gröna blad i motljus (jaja, mäljus har sin tjusenhet dä mä, som föredragshållarn sa). Kan liksom aldrig se mej mätt på sånt, äter och mumsar med ögona, men blir ändå inte mätt. Vi gick genom en underhärlig trädormbunksskog i trakten av Marlborough Sounds häromdan, och där fick jag inte mitt lystmäte. För jag vill alltid ha mera. Men en helig del av detta grönljusiga fick jag mig till livs. Reskamrat Hilde undrade varför jag gick och knäppte en massa bilder med min fotoapparat hela tiden? Brutus Östling hade rätt när han kallade dig en riktig knäppis, muttrade hon. Jo, så är det nog, medgav jag. Nu ska jag visa er nåra knäppa bilder knäppta av en knäpp knäppis i trädormbunksskogen. Titta här så får ni se:

''