Den första klunken öl och andra små njutningar

Så har vi då kommit till sista dagen i januari, den månad farsan alltid menade var den längsta och segaste på året. Jo, min vistelse här i Cartagena, snart 14 dagar, kan nog betecknas som lite seg, åtminstone i början. Men efter att ryggskottet blivit lite bättre, och efter att jag börjat på spanskkursen har humantiden ökat farten lite grand. Såväl det mentala som krôppastôllen har väl hörkat sek te en aning, om man säger så. Har liksom kurat ihop mig lite, zoomat in de små, enkla njutningarna, som ändå infinner sig då och då, om man är i stånd att ta emot dem. Här följer en provkarta på mina anspråkslösa små sinnesretningar och tankefoster i Cartagena de Indias:

• Ta en öl när det är 33 grader i skuggan och 45 i solen och halsen är ihopskrumpen av törst.
• Få till fem ord i rad på spanska som passar ihop och är begripliga.
• Somna om ordentligt på efternatten utan Zopliclone och vakna utsövd.
• Att se Cesar Bertels unika akvarellformat i Madre de Tierra, färg och form.
• Att ströva runt och upptäcka och fota uttrycksfull gatukonst.
• Ruby Rumies Tejiendo Calle; att se skönheten i 70-85-åriga afrikakaribiska kvinnors ansikten.
• Att läsa ”Skära för sten” av den etiopiske författaren Abraham Verghese.
• Att grubbla på och forska i hur det kunde vara möjligt att Bob Dylan kunde få Nobelpriset i litteratur; lyssna på Lundströms bokradio om detta, liksom hans självbiografi, del 1, som radioföljetong; återupptäcka gamla favoriter.
• Känna hur ryggskottet blev lite mindre smärtsamt så småningom.
• Dricka en kopp svart, starkt colombianskt kaffe på morgnarna.

Därmed har jag väl gjort mitt bästa för att leva upp till tidens kategoriska njutningsimperativ, hoppas jag?

På torsdag ska jag gå ombord igen, men nu på en segelbåt vid namn The Quest. Kaptenen är faktiskt svensk, Göran Persson heter han (obs! inte den fete, avlagde f.d. statsministern ni tänker på). Det handlar om en turistchartertur, via San Blas-öarna till Portobello, en liten by i Panamá. Där ska vi vara framme tisdagen 7 februari, om allt går väl. Sen blir det buss till Panamá City, en övernattning där, sedan buss till Costa Rica.

Det ska bli spännande att se hur det går.

Från Ithaka till Ithaka

När du lämnar Ithaka

för att bege dig iväg till Ithaka:

Må din väg bli långsam och lång

Må målet molna och solna ditt sinne

Startpunkt och slutpunkt

Men det är passagen,

processen

som är mödan värd,

med sina förväntade

och överraskande

överraskningar,

sina utmaningar,

sina motgångar

och belöningar

Du är din fars Telemachos

din dotters

dina söners 

och dina barnbarns

Odysseus

din egen Penelope

Panama-cykloper…

Costa Rica-sirener…

Natten gick hän

och det grydde till dag

och han seglade ständigt